Mot bergen
Fredag 17/6 och lördag 18/6
Efter utcheckning, en tur till en speciell affär i miracle mile köpcentret (vi berättar sen vilken), tankning & sen lunch i vegas utkanter bar det va ut i öknen igen med riktning mot Sierra Nevada bergen.
Det va betydligt mindre trafik på den här sidan Las Vegas än när vi kom från Los Angeles, och även betydligt färre samhällen. Det ser verkligen ut som en westernfilm, tänk Zeb Machahan (stavning?)! Och det kom det att göra under två dagar framåt. Vägen som vi hamnade på efter några timmar heter 190 och den kan vi verkligen rekommendera. Den går till östra sidan av Sierra Nevada bergen via Death Valley och den bergskedjan som är efter Death valley (namn?).
Vägen går över stäpper, öken och berg. Höjden varierar från 180 fot under havsnivån till ca 4500 fot över havsnivån. Långa raaaka vägar till små och mycket krokiga med fantastiska vyer. Vi hoppas att det syns till viss del på bilderna i alla fall.
Vid 18 tiden kom vi fram till Sierra Nevada och började åka norrut och jakten på ett motell började. Vi passerade flera små orter som även de såg ut som de var med i en westernfilm, om man bortser från alla motell, bla Lone Pine som var väldigt gulligt med små låga trähus & salooner efter gatan. Vid 19 tiden var vi framme i Bishop och nu tyckte vi att det var nog med åkande för idag och tog in på Motell 6 och efter mat och dusch somnade vi.
På lördag morgon vaknade vi till ännu en dag med strålande sol och en makalös utsikt över snötäckta berg, det ser faktiskt overkligt ut. Man fattar varför folk väljer att bo här om man bortser från att det är vääldigt långt till ngn större stad, för det ligger verkligen mitt i ingenstans faktiskt värre än Örebro... ;-)
Efter frukost och utcheckning tankade vi igen för nu skulle vi över bergen och genom Yosemite nationalpark. Denna gång hette vägen 120 och den kan vi också verkligen rekommendera! Den går rakt upp i bergen, till och genom nationalparken. Den högsta punkten ligger på ca 9900 fot och ”klättringen” dit med bilen är jättefin. Det var faktiskt ganska mycket snö kvar när vi kom upp en bit, och istäckta sjöar. Vägen som vi körde på är stängd mellan november och maj/juni och har precis öppnat igen, det stod en massa lastbilssnöslungor överallt & dom har nog haft att göra...
Efter en massa korttagning och körande insåg vi att vi glömde köpa med oss lunch, inte bra när man åker i en nationalpark & med tanke på att vi är hungriga jämt, det vimlar inte av restauranger direkt... Men vi överlevde på Snickers och kakor, precis den mat vi föredrar...
Vid 15.30 tiden hade vi åkt igenom nationalparken och då började det dyka upp små samhällen igen och med det tack och lov en diner! Efter maten körde vi vidare neråt, för vi var fortfarande ganska högt uppe, ca 8000 fot.
Väl nere från bergen kom vi in i rena rama Lilla huset på prärienlandskapet. Vi väntade oss att Laura Ingals skulle komma hjulandes nerför någon kulle :-) Men det gjorde hon inte vad vi såg... Hon va antagligen på andra sidan bergen med Luke Machahan!
Efter Lilla huset på prärien blev det en massa frukt- och nötodlingar istället, och därmed även många försäljningsstånd. Vi stannade vid ett som nog hade allt men kunde odla i frukt & grönsaksväg. Vi köpte på oss en stor påse körsbär, en mango, en påse aprikoser och en låda jordgubbar för den okristliga summan 65 kr...
Resten av vägen var ganska tråkig, motorväg och taskig betongbeläggning, det låter som man har punktering. Sent om sider kom vi fram till San Fransisco & det va jättekallt, värre än i bergen! Vi hittade vårt motell Civic Center Motor Inn med vår käre GPS Edina, åt sushi och gick och la oss.
Kram
